11 Kärnfysik: 11.6 Fission av tunga kärnor
Fysik och vapenutveckling
Fysik och vapenutveckling
Den 16 juli 1945 provsprängdes den första fissionsbomben i närheten av Los Alamos i New Mexico i USA. Den 6 augusti 1945 släpptes en fissionsbomb över den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare släpptes en fissionsbomb över staden Nagasaki. Totalt dödades \(100 \ 000\) människor och \(110 \ 000\) blev svårt skadade i de två städerna. 14 augusti kapitulerade Japan, och det andra världskriget var över.
Bomberna var resultatet av ett intensivt forskningsarbete av fysiker och ingenjörer i USA, lett av fysikern Robert Oppenheimer. Initiativet till projektet togs av Einstein och andra fysiker som hade flytt från Tyskland. De fruktade att Tyskland kunde bli först med det fruktansvärda vapnet. Senare visade det sig att Tyskland inte hade något motsvarande projekt.
Utvecklingen av vapen reser allvarliga etiska frågor. Hur kan det komma sig att intelligenta och trevliga fysiker vill utveckla massförstörelse vapen? Vissa forskare säger att det är deras bidrag till fred: Med sådana vapen har inte stormakterna råd att föra krig, och vi får en fred baserad på terrorbalans. Andra forskare säger att de söker efter ny kunskap. Det är upp till politikerna att bestämma vad forskningen ska användas till.
Den brittiske fysikern Joseph Rotblat fick Nobels fredspris år 1995. Mellan 1939 och 1945 deltog han i utvecklandet av atombomben. Det var oron för att Tyskland skulle lyckas tillverka bomben och skaffa sig världsherradöme, som fick Rotblat och hans kolleger att gå med i bombprojektet. År 1944 blev det klart att tyskarna inte hade något kärnvapenprogram, och Rotblat hoppade av projektet. Då var atombomben ännu inte tillverkad, och han hoppades att den aldrig skulle bli det.
Rotblat säger själv: "Det hoppet krossades 6 augusti då jag hörde på BBC att bomben hade släppts över Hiroshima. Jag blev förkrossad. Kriget mot Tyskland — den enda orsaken till att jag gått med — var över. I stället användes bomben mot den japanska civilbefolkningen. Även när man är i krig, måste man styras av moral."
Joseph Rotblat hoppade av, men andra forskare fortsatte. När Rotblad fick priset, varnade han för uppfattningen att forskare står över etik. Det är en etisk plikt för forskare att avslöja missbruk av forskning.
När vi ser oss omkring i världen, ser vi att konventionella vapen dödar tusentals människor varje år. Skickliga vapenforskare har konstruerat minor som ska lemlästa människor som trampar på dem. Vapen som dessa drabbar civilbefolkningen och ödelägger näringsunderlaget i stora områden. Bör en ingenjör på ett sprängämnesföretag sluta när han får veta att sprängmedlet används i minor? Svaret är inte givet, men det är vår skyldighet att engagera oss. Fredspristagaren Elie Wiesel har sagt: Motsatsen till godhet är inte ondska, utan likgiltighet. Ungefär hälften av världens forskningsresurser kommer från försvarsbudgetar. Det betyder inte att hälften av forskningen är inriktad mot vapenutveckling. En stor del av resurserna används till "fredlig" forskning, till exempel till laserteknik eller flygteknik. Men mycket av forskningen kan användas för militära ändamål. Är då alla militära ändamål etiskt förkastliga? Det finns många som hävdar att de är det. Å andra sidan: Om det bara är skurkarna i världen som bedriver militär forskning, blir ju vi andra värnlösa offer för andra nationers övermakt.
Också i vårt dagliga liv möter vi etiska utmaningar, ofta i form av konflikter mellan det som är bäst för oss själva och det som är bäst för andra. Vad är miljövänligt val i affären eller miljövänligt val av livsstil? Om miljövänliga val är etiskt riktiga val, väljer du alltid etiskt riktigt?
