1 Fysikens värld: 1.2 Från naturfilosofi till naturvetenskap
1.2 Från naturfilosofi till naturvetenskap
1.2 Från naturfilosofi till naturvetenskap
Naturfilosofin försöker ge en samlad syn på naturen med hjälp av rent tänkande.
Först på 1200-talet kom det kristna Europa i kontakt med de grekiska idéerna. Många av de grekiska skrifterna översattes då till latin. Av grekerna var det först och främst Aristoteles som väckte beundran. Ända fram till 1600-talet var Aristoteles (384–322 f.Kr.) den stora naturfilosofiske auktoriteten i Europa. Hans naturfilosofi togs till och med upp i de kyrkliga dogmerna (dogmer är idéer som det inte är tillåtet att tvivla på). Det var alltså tillåtet att diskutera hur Aristoteles skrifter skulle tolkas, men man fick inte tvivla på att de var sanna.
Logiken handlar om regler för tänkande, bland annat regler för korrekta slutsatser.
Aristoteles lade grunden till en vetenskap som kallas logik, och den grunden håller än i dag, men det han skrev om fysik håller inte längre. Aristoteles hävdade bland annat att ett föremål som är dubbelt så tungt som ett annat, också faller dubbelt så fort.
De första experimenten
Naturvetenskapen försöker att finna naturlagar med hjälp av observationer och experiment.
Galileo Galilei (1564–1642) kallas ofta experimentets fader. Det var först med Galilei som systematiska experiment fick en plats i fysiken. Det sägs att Galilei testade Aristoteles rörelselära genom att släppa olika föremål från det lutande tornet i Pisa. När Galilei släppte en stor sten och en liten sten samtidigt upptäckte han att de föll ungefär lika snabbt. Det måste betyda att Aristoteles hade haft fel!
Vid slutet av 1500-talet började utvecklingen att ta fart. Det stora språnget togs av Isaac Newton (1642–1727), som tänkte vidare utifrån Galileis idéer. Med hjälp av det som var känt om planetrörelserna; kom han fram till den revolutionerande slutsatsen att samma kraft som får ett äpple att falla, får planeterna att gå i banor runt solen. Med ens kunde en massa till synes helt olika fenomen knytas samman i en enda naturlag: Newtons gravitationslag. Vi återkommer till Galilei, Newton och deras arvtagare längre fram i boken.
