Du har träffat på Aristoteles tidigare i boken. På hans tid var det vanligt att tänka sig att världen var uppbyggd av fyra element: jord, vatten, luft och eld. Aristoteles ansåg att elementen söker # \sin # "naturliga plats" i världen. Luften ligger ovanför vattnet, som i # \sin # tur ligger på jorden. Om du släpper en sten, så ramlar den ner mot # \sin # naturliga plats på jorden. En luftbubbla i vatten stiger rakt upp genom vattnet till # \sin # naturliga plats i luften. All naturlig rörelse går ut på att tingen söker # \sin # naturliga plats. Sådan rörelse är rätlinjig och slutar med att tingen kommer till vila.

Utöver naturlig rörelse finns det också påtvingad rörelse. En påtvingad rörelse sker till exempel när en häst drar en vagn, eller när en flicka ror en båt. Alla påtvingade rörelser möter motstånd och kräver krafter som verkar utifrån. Aristoteles ansåg att ju snabbare ett föremål rör sig, desto större måste den kraft vara som verkar på det. Han menade också att en konstant kraft ger en konstant hastighet. När kraften upphör att verka stannar föremålet.

Aristoteles lära om att all rörelse möter motstånd stämmer bra med vår vardagserfarenhet. Tänk till exempel på luftmotståndet när du cyklar. Aristoteles rörelselära verkade så förnuftig att den dominerade i nästan tvåtusen år. För att kunna se vad som är fel med den måste vi gå vidare till Galilei.

#4.1# Aristoteles #(384-322 # f.Kr.)