Vi pratar ofta om temperatur, till exempel badtemperaturen om sommaren eller lufttemperaturen om vintern. På sätt och vis fungerar också vi själva som temperaturmätare. Huden har speciella nerver som registrerar temperatur. Men huden är inte någon pålitlig termometer. En cellplastskiva ute i vinterkölden känns inte så kall som en ledstång av metall, trots att de har samma temperatur.

Av erfarenhet vet vi att föremål som är i kontakt med varandra, efter en tid får samma temperatur. Det är ju själva idén bakom termometern! För att mäta temperatur utnyttjar man ofta att en vätska utvidgar sig i en vätsketermometer men det finns även olika typer av digitala termometrar. Dessa kan till exempel utnyttja att ett ämnes elektriska resistans varierar med temperaturen.

Det är inte bara när vi ska mäta temperaturen som vi använder oss av erfarenheten att föremål efter en viss tid får samma temperatur. När vi till exempel sätter in djupfrysta köttbullar i ugnen, räknar vi med att de ska få samma temperatur som ugnen. När vi tar ut de uppvärmda köttbullarna ur ugnen, räknar vi med att de efterhand får en sådan temperatur att de går att äta.

Det finns flera temperaturskalor. I Sverige och de flesta europeiska länder använder vi till vardags celsiusskalan, som är uppkallad efter svensken Anders Celsius #(1701-1744). # Vid graderingen har man utgått från att vatten har fryspunkten #0 # °C och kokpunkten #100 # °C vid normalt lufttryck.