En flaska med natriumkloridlösning har en etikett med märkningen "NaCl #0,10 # mol/dm #^{3}# ". Det betyder att, för att göra #1 # dm #^{3} # lösning har man vägt upp massan av #0,10 # mol av det fasta ämnet natriumklorid och därefter löst det i vatten och spätt till volymen #1 # dm #^{3}.#

När natriumkloriden löses i vattnet delas saltet upp i fria joner enligt formeln:

H₂O

NaCl(s) # \to # Na #^{+}(# aq) #+ # Cl¯(aq)

Partiklarna i den kemiska föreningen frigörs alltså från varandra (till joner) i vattnet. H₂O över pilen i formeln förtydligar att vatten fungerar som lösningsmedel.

Av #1 # mol NaCl bildas #1 # mol Na #^{+}(# aq) och #1 # mol Cl #^{-}(# aq). I lösningen finns endast natriumjoner och kloridjoner (förutom vatten). Där finns alltså inga natriumjoner som sitter ihop med kloridjoner.

För att ange koncentrationen av ett visst partikelslag i lösningen, brukar man sätta hakparenteser runt partikelslagets formel. I natriumkloridlösningen där c(NaCl) #= 0,10 # mol/dm #^{3} # är

[Na #^{+}# ] #= 0,10 # mol/dm #^{3} # och [Cl #^{-}# ] #= 0,10 # mol/dm #^{3}.#

Skrivsättet # c (# NaCl) #= 0,10 # mol/dm #^{3} # innebär alltså att innehållet motsvarar en lösning där #0,10 # mol NaCl har lösts i vatten så att volymen har blivit #1 # dm #^{3}.#

Saltgruvan i Wieliczka nära Krakow i södra Polen är en av världens äldsta gruvor. Den har varit i drift sen #1200-# talet och var länge en av världens största källor för framställning av bordssalt. Den underjordiska sjön är i princip en mättad natriumkloridlösning.