I kapitlen #1 # och #4 # beskriver vi hur fällningar utnyttjas för att identifiera vissa joner i en lösning. När exempelvis bariumjoner sätts till en lösning som innehåller sulfatjoner, bildas en fällning av bariumsulfat. Eftersom bariumjoner är reagens på sulfatjoner (de avslöjar att det finns sulfatjoner i lösningen) så är detta en kvalitativ analys.

Kvalitativ analys innebär att man tar reda på vad ett prov innehåller.

Ba #^{2+}(# aq) #+ # SO₄#^{2-}(#aq) # \to # BaSO₄#(#s)

Kvantitativ analys innebär att ta reda på hur mycket som finns av ett visst ämne.

Om man istället vill ta reda på koncentrationen av sulfatjoner, alltså hur mycket av dem som finns i lösningen, gör man en kvantitativ analys. Man mäter upp en noga bestämd volym av lösningen. Till den tillsätter man bariumjoner (i form av en lösning av ett lättlösligt bariumsalt) så länge det bildas fällning av bariumsulfat. När det inte bildas mer fällning, har i stort sett alla sulfatjoner i lösningen fällts ut. Man filtrerar lösningen och tvättar (sköljer) fällningen med lite avjonat vatten innan den får torka. Därefter väger man fällningen. Med hjälp av dess massa och lösningens volym beräknar man koncentrationen av sulfatjoner i den ursprungliga lösningen.

När man beräknar en fällnings massa utgår man från lösningarnas koncentrationer och volymer. Fällningens substansmängd beräknar man enligt sambandet n #= # c #\cdot # V. Därefter beräknar man fällningens massa på samma sätt som vid reaktioner med fasta ämnen.