Under 1950-talet presenterade amerikanska och brittiska forskare flera studier kring tobaksvanor och hälsa. Resultaten visade på ett starkt samband mellan cigarettrökning och lungcancer. Den svåra sjukdomen drabbade mycket oftare dem som rökt mycket och under lång tid, än dem som tidigt slutat röka, eller aldrig rökt.

Forskarna ansåg att sambandet var så tydligt att de drog slutsatsen att rökning faktiskt kunde orsaka lungcancer. Förekomsten av lungcancer hade ökat mycket kraftigt i hela den industrialiserade världen. Även cigarettrökningen hade ökat. Ändå fick forskarna häftig kritik, inte minst ifrån tobaksindustrin. Rökning sågs inte som ett hälsoproblem. På den här tiden rökte ju nästan alla vuxna män och många kvinnor, men ändå drabbades bara vissa av sjukdomen. Avgaser från bilar och fabriker sågs som troligare förklaringar, eller kanske handlade det om infektioner.

Idag anses orsakssambandet vetenskapligt bevisat och är allmänt accepterat, så till den grad att man ibland glömmer att vissa drabbas av lungcancer utan att någonsin ha rökt. Studierna om tobak och cancer visade att statistik kunde vara ett viktigt verktyg i arbetet för en bättre folkhälsa.